. . .

Alla som känner mig vet hur velig jag är som person. Inte för att jag tycker att det är särskillt kul, nej tvärtom. Jag våndas och lider när jag aldrig vet in eller ut.
Pratade med Lellis om det och hon hade samma problem, så antagligen är det ett släkt drag.

Om folk visste hur mycket som går runt i mitt huvud om dagarna skulle de antagligen bli knäppa. Kanske det jag oxå kommer att bli om jag fortsätter så här!?
Jag vet helt enkelt inte vad jag vill..med någonting..

Först och främst så velar jag framotillbaka med om vi ska flytta tillbaka till Umeå, finns många fördelar däruppe,
ex vänner, socialt umgänge igen med barnfamiljer, bättre löner m.m
Men sen om jag ens tänker tanken på att lämna Östersund så ryser jag lite, Lämna mina vänner här?! syrran me familj! Längre till mamma o pappa, samt att jag tycker att Östersund är sååå mycket vackrare stad än Umeå.
nej jag vet inte ut eller in..
ser mitt liv ut som jag vill att de ska göra? nej antagligen inte..men vad vill jag att jag ska göra då??
det vet jag inte heller..
ska jag söka nytt jobb? och är det så säkert att jag kommer att trivas där då??
och är det verkligen dessa ändringar som krävs eller är det än mer drastisk förändring som jag måste göra?!
åhh jag får magsår..
och det är jobbar helg dessutom. Men det roliga är att när jag kommit dit så går det bra, då är det nästan så jag inte vill åka hem. eller nja kankse inte riktigt så heller...ja ni ser nu är det vel linda som e framme igen..
JAG AVLIDER!!

over and out..